Please enable JavaScript to view the comments powered by Disqus.

Invasion av paddor

Blogg-1293
Under en resa till Grekland i maj 2009 hände något spännande. Vi hade åkt bil över bergen mellan Halkidiki-halvöarna mot våtmarkerna kring Apollonia, en bit norrut. Vägarna vindlade fram mellan stup och branta raviner. Vyerna över landskapet runt omkring var häpnadsväckande. Det här är ett landskap som inte många charterturister får uppleva. Det är synd det, för den grekiska landsbygden är förtrollande. Gör man ett stopp någonstans händer alltid något - fantastiska naturupplevelser, eller att man snubblar över ett stycke mångtusenårig kulturhistoria, som en gammal ruin eller en skulptur.

Den här gången stannade vi bilen och gick ut för att sträcka på benen på en plats där vägen gick över en nästan uttorkad flodbädd. Bara det en intressant upplevelse! När vi gick ut i flodbädden fann vi oss helt omringade av pyttesmå paddor - i tusental! Det fanns inte en enda ledig millimeter yta att sätta fötterna på, och minsta rörelse skapade ett myller av rörelser på marken. Vi rörde oss från en mindre trafikerad bilväg och befann oss nu mitt i en autostrada för småpaddor! Se själv genom att klicka på videolänken...



I många gamla sägner berättas det om tillfällen då det regnat grodor från himlen, och man kan än idag läsa om tillfällen (ofta förebådande katastrofer som jordbävningar och vulkanutbrott) då grodorna gett sig av i tusentals för att flytta sig från en plats till en annan. Ofta rör det sig om helt normala (åtminstone för oss biologer) händelser. Antingen i samband med att vuxna grodor och paddor vandrar mellan sina övervintringsplatser och de våtmarker de förökar sig i. I det här fallet, och säkerligen också i många s.k. grodregnsincidenter, rör det sig om att vi var på rätt plats vid rätt tillfälle - den eller de dagar då paddynglen i flodbädden metamorfoserade och gick upp på land. Det gör de ofta mycket synkroniserat, bara inom loppet på några timmar eller några dagar, ofta i samband med regn. När de sen vandrar iväg ut mot landområdena rör de sig som en strid ström med en gemensam riktning. Syftet är förstås säkerhet genom antal. Risken för en enskild individ att bli uppäten när man är i sällskap av tusentals andra är bara så mycket mindre.

Händelsen blev också ett bra tillfälle att testa den då rätt nya kameran (Canon EOS 5D Mark II) och dess möjlighet att filma i full 1080p HD-video. Med objektivet Canon EF 24-105 mm/4L IS USM i vidvinkelläget (24 mm) satte jag igång att filma. Eftersom jag filmade handhållet är en del av sekvenserna lite skakiga, men där jag ställde kameran direkt på marken och filmade i närbild när paddorna hoppar förbi, blev det riktigt bra. Tänk att kunna filma i full HD-upplösning med en systemkamera som har en fullformatssensor. Det är ju något som för de allra flesta varit helt ouppnåeligt pga de kostnader det tidigare varit förknippat med. Nu är det en realitet, och DSLR videofilmning är ett helt nytt begrepp bland såväl fotografer som cinematografer.



Välkommen att kommentera!


blog comments powered by Disqus